EmmaWernram

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi, att jag skulle känna såhär för dig. Inte efter så lång tid. Inte med tanke på hur många gånger jag har sagt att jag skulle släppa taget om dig. Jag kan helt enkelt inte. You will always me that special someone. Kan du inte bara vakna en dag och inse att det är mig du vill ha ? Jag insåg för länge sen att det är dig jag vill ha. Igår insåg jag ännu mer.. "How can I move on when I'm still inlove with you?"

Just nu sitter jag på sängkanten och gråter. Gråter för att du inte älskar mig mer. Funderar på om du någonsin har gjort det, på riktigt. Det har alltid varit garagetgaragetgaraget. Sen jag. Du påstår att du kan se att jag mår dåligt, uppenbarligen inte. Då hade du kanske förstått att det är ditt fel att jag mår som jag gör just nu. Jag gråter salta tårar för din skull.. Du är min pappa. Säger att jag är allt du har. Men det är så uppenbarligen fel. Ditt företag och din nya, superbraiga flickvän med sina "superhundar" verkar gå före mig. Du har inte frågat om jag vill fira jul med er, eller ens berättat några detaljer om stugan. Jag känner mig lämnad i skuggan. Det känns som att du försöker borsta bort mig ur ditt liv som man gör när man bortar av sand från fötterna på sommaren. Du säger att jag aldrig berättar något för dig, det kanske kan bero på att du inte berättar något för mig iheller. Du ska finnas i mitt liv och stötta mig, inte få mig att må sämre. Då hade jag lika bra kunnat va utan dig. Det tar emot att säga detta, men pappa, DU har sårat mig långt in i själen.