Mitt hjärta värker..
För 18 år, 2månader och 3 dagar sen föddes en liten flicka.. Hennes föräldrar blev lyckliga.
5 år senare separerade flickans föräldrar och det fanns inget hon kunde göra åt saken.
Hon bodde hos sin pappa varannan helg i några år, innan hon var där varannan vecka. Pappan lovade en massa, som han sällan höll. Flickan kände sig oälskad och oönskad. Flickans mamma pratade med pappan och det verkade som att det gick lite bättre. Men sen var det samma gamla visa igen, det blev ännu ett samtal och denna gången höll det i sig mycket längre. Pappan träffade en ny tjej som inte behandlade flickan riktigt snällt, det tog slut och ungefär ett år senare träffade pappan en annan tjej. Flickan fyllde 18 år för 2 månader och 3 dagar sen. Pappan har blivit helt konstig sedan dess. Som att han bara ville att hon skulle försvinna ur hans liv, som att hon inte betydde något mer. Han hade sagt tidigare "Det är som att en sten har lyfts från mina axlar" Som att han inte hade något ansvar för henne mer.. När han berättade att han kanske skulle flytta hela företaget till Stockholm, var det precis som att "Ja, men nu får du klara dig själv" Han pratade men en man från Stockholm och sa att han skulle fixa ett eget boende till flickan. Det är precis som att hon inte skulle få bo kvar hos sin mamma. Flickan har så mycket kvar att göra i sitt liv och hade nog inte klarat det psykiskt att bo själv redan. Flickan känner sig väldigt övergiven..
Pappa, jag trodde att jag var allt du hade. Men tydligen inte sant. Innerst inne älskar jag dig, men som det är nu så kan jag tyvärr inte säga dom tre orden, dom 12 bokstäverna.. Tyvärr
5 år senare separerade flickans föräldrar och det fanns inget hon kunde göra åt saken.
Hon bodde hos sin pappa varannan helg i några år, innan hon var där varannan vecka. Pappan lovade en massa, som han sällan höll. Flickan kände sig oälskad och oönskad. Flickans mamma pratade med pappan och det verkade som att det gick lite bättre. Men sen var det samma gamla visa igen, det blev ännu ett samtal och denna gången höll det i sig mycket längre. Pappan träffade en ny tjej som inte behandlade flickan riktigt snällt, det tog slut och ungefär ett år senare träffade pappan en annan tjej. Flickan fyllde 18 år för 2 månader och 3 dagar sen. Pappan har blivit helt konstig sedan dess. Som att han bara ville att hon skulle försvinna ur hans liv, som att hon inte betydde något mer. Han hade sagt tidigare "Det är som att en sten har lyfts från mina axlar" Som att han inte hade något ansvar för henne mer.. När han berättade att han kanske skulle flytta hela företaget till Stockholm, var det precis som att "Ja, men nu får du klara dig själv" Han pratade men en man från Stockholm och sa att han skulle fixa ett eget boende till flickan. Det är precis som att hon inte skulle få bo kvar hos sin mamma. Flickan har så mycket kvar att göra i sitt liv och hade nog inte klarat det psykiskt att bo själv redan. Flickan känner sig väldigt övergiven..
Pappa, jag trodde att jag var allt du hade. Men tydligen inte sant. Innerst inne älskar jag dig, men som det är nu så kan jag tyvärr inte säga dom tre orden, dom 12 bokstäverna.. Tyvärr
Kommentarer
Postat av: Hannah
Usch, vet hur det känns och jag finns här om du behöver prata.. det vet du om!
Trackback
